hej bloggen.
idag är jag jätte lycklig men hur fan går det ihop? helt förvånande för jag är fett besviken sedan igår. jag fick reda på att jag inte kommer få flytta hem förens jagär 18år! fatta vad ovärt, jag vet inte ens varför de fattade det beslut. jag hatar dem! jag sa faktiskt rakt ut igår att det dem håller på med är psykisk tortyr, men jag började gråta så jag kunde inte förklara varför... fast det jag menar är att dem säger att dem letar efter familjehem men det tar ju sådan förbanand tid. att ovisshetenär en psykisk tortyr! mötet inleddes i alla fall med att thomas sa att det är svårt att nå mig. alltså svårt att få kontakt med mig. jag är lite instängd m.m. men är det konstigt när jag inte trivs hos dem? så sa dem i alla fall att dem inte tror att det kommer funka att jag bor hos mamma. och vad fan vet dem om det?! klart vi bråkar när vi bor i en sketen liten tvåa och går på tårna för att ingen utav ska få ett utbrott. klart det blir spänning fan! men nu när mamma har hittat ett jättefint hus på landet är det väl klart att jag vill flytta med? jag har längtat ända dsedan andra gången vi åkte dit, det finns ju för fan världens möjligheter där ute! med häst, hund, kaniner och ja, you name it. allt jag någonsin har drömt om... nu är den drömmen bara som bortspolad. och vad fan ska jag göra? vad fan ska pappa säga? han mer än någon hatar ju att jag inte bor hos antingen honom eller mamma... soc fattar ju inte att det är inte bara jag som är drabbad, det är lika mycket pappa, mormor och farmor. för mamma bryr sig ju inte. det var ju hon som tog kontakt med socialen. så för henne kvittar det väl vilket beslut det blir. hon är lika med på vad dem säger ändå... hon avgudar ju dem! det är  i alla fall hur jag känner! man måste ju ha rätt att ha åsikter?
ledsna kramar, eran Ronja