Psykologi: ADHD
Jag har valt att skriva en uppsats om ADHD. Varför jag valde det är för att jag själv har den diagnosen. Sedan jag fick den diagnosen har jag känt mig stämplad och många personer vet inte riktigt vad ADHD innebär…

ADHD är en neuropsykologisk sjukdom och mycket tyder på att den är ärftlig. Studier bevisar att ärftligheten är lika ärftlig som längden, genetiskt. För att få ADHD måste, mest troligt, en biologisk släkting ha/ha haft diagnosen. Det förefaller mycket myter inom ADHD och en myt som personligen gör mig fruktansvärt arg är: ”Eftersom barn med ADHD inte är lika smarta som sina kamrater, måste de oftast placeras i specialklasser.”  Detta är inte(!) fallet. ADHD påverkar inte den intellektuella förmågan. Det är oftast bara symtomen, koncentrationssvårigheterna och hyperaktiviteten etc. som ställer till det och gör att barnen behöver få mer tid på sig eller extra hjälp.

I nutid finns det inga specifika orsaker till varför man får ADHD, men som tidigare nämnt, tyder allt mer fakta på att det är biologiskt än de många myter som för mycket tv tittande, för mycket dataspel, dålig skolundervisning eller miljöproblem som dem flesta föräldrar skyller ifrån sig på.

Symtom på ADHD infaller sig i tre olika huvudkategorier… 

Hyperaktivitet:

• alltid verka vara på språng
• ofta ha svårt att vara stilla med händer eller fötter, eller att skruva sig på stolen
• ofta lämna sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen förväntas sitta kvar
• springa omkring eller klättra mer än vad som anses lämpligt för situationen
• ha svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla
• prata överdrivet mycket

Ouppmärksamhet:

• inte kunna ägna uppmärksamhet åt detaljer
• göra slarvfel i skolarbete eller vid andra aktiviteter
• ha svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller under lek
• inte verka lyssna på direkt tilltal
• ha problem med att följa instruktioner (beror inte på att personen inte förstår instruktioner)
• ofta misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller andra uppgifter
• ha svårt att organisera sina uppgifter eller aktiviteter
• undvika eller ogilla uppgifter som kräver mental uthållighet, som skolarbete eller läxor
• ofta tappa bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter, t.ex. böcker, pennor, leksaker eller verktyg
• vara lättdistraherad av yttre stimuli
• vara glömsk

Impulsivitet:

• kasta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt
• ha svårt att vänta på sin tur
• avbryta eller inkräkta på andra

(kastar sig till exempel in i andras samtal eller lekar)

Flickor och pojkar som har ADHD verkar ofta lättdistraherade och kan uppleva att de:

• är allmänt slarviga i skolan och hemma.
• är konsekvent sena med uppgifter.
• konstant glömmer saker som hemuppgifter.
• är lättdistraherade.
• regelbundet kommer för sent till skolan.
• ofta skjuter upp deadlines, väntar med allt till sista minuten.
• beskylls för att inte lyssna på tilltal.

Hur behandlar man en person med ADHD?
För det första finns det inget direkt bot mot ADHD men man kan få medicin för att dämpa symtomen. På vissa personer behöver inte denna medicin hjälpa (vilket det inte gjorde på mig). Medicinen innehåller, för en del avskräckande medel. Några utav ingredienserna är metylfenidat, amfetamin, dexamfetamin, metamina. Som man kan märka är de flesta kända som droger men det är ytterst lite utav de här ämnena. Namn på olika mediciner är: Ritalin, Ritalin-SR, Ritalin LA eller Concerta och Metadate. För att uppnå positiva effekter för ADHD-patienter är målet för medicineringen dopaminsystemet i hjärnan. Det viktigaste neurobiologiska problemet vid ADHD kan förklaras som en felfunktion i transportsystemet för dopamin. Dessa transporter är ansvariga för återupptagningen av dopamin från det synaptiska mellanrummet in i nervcellerna. Om aktiviteten (eller antalet transportörer) är för hög är dopaminnivån för låg.

Tonåringar med ADHD
I många år trodde läkare att barn växte ifrån ADHD-symtomen när de kom upp i tonåren. Det har dock visat sig att det inte är så sant. I själva verket har cirka 70 % av barnen med ADHD fortsatta problem med impulsivitet, problemlösning, beslutsfattande och ouppmärksamhet under tonåren. I ungdomen ändras kännetecknen på funktionshindret och vissa symtom blir mindre märkbara. Även om symtom som hyperaktivitet, uppmärksamhetsspann och impulskontroll tenderar att minska, förblir impulsivitet ett stort problem för många unga människor med ADHD i tonåren. Detta kan orsaka svårigheter i skolan eller på jobbet, i familjen och i sociala relationer. Tonåringar med ADHD får ofta kämpa, eftersom både deras oberoende och ansvar ökar. Detta kan leda till bilolyckor, låg självkänsla, drog- och alkoholmissbruk eller kriminalitet. Att hantera frågor som rör identitet, accepterande i kamratgruppen och fysisk utveckling kan innebära ytterligare anledning till stress.

Källor:
http://www.janssen-cilag.se/adhd
http://psykologi.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=be2eb396-2ab7-4031-a287-2007537b92af
http://web4health.info/sv/answers/adhd-medication-treat.htm